Publicerad 17 aug 2008 15:38

Någon gång i framtiden kommer det att finnas medvetna maskiner med en intelligens minst lika stor som vår egen. Det är väldigt många forskare från olika ämnesområden överens om.

Tanken på intelligenta datorer kan låta som manus till en science fiction-film från Hollywood. Men på många framstående universitet pågår forskningsprojekt där slutmålet är medvetna maskiner. Frågan diskuteras på allvar vid vetenskapliga symposier och i tidskrifter.

De mest entusiastiska forskarna, företrädda av uppfinnaren Raymond Kurzweil i Kalifornien och robotikprofessorn Hans Moravec vid Carnegie Mellon-universitetet i Pittsburgh, är övertygade om att det finns intelligenta maskiner senast 2029. Vägen dit tror de är pyttesmå robotar som analyserar våra hjärnor inifrån.

Den prognosen ser de flesta and-ra forskare som helt orealistisk. Majoriteten tror att det dröjer mycket längre, minst hundra år, och att vägen till intelligenta maskiner är att direkt kopiera hjärnan eller att skriva datorprogram som efterliknar hur den fungerar.

Några få tror att intelligenta, medvetna maskiner aldrig någonsin kan uppstå, oberoende av hur mycket vetenskapen och tekniken utvecklas.

Robin Hanson är professor i ekonomi vid George Mason-universitetet i USA. Han tror att det dröjer ungefär hundra år tills det finns fungerande kopior av hjärnan. Och han är inte rädd för vad det innebär.

- Vi har historiska data för tidigare förändringar som var minst lika dramatiska som intelligenta maskiner, säger han.

Robin Hanson syftar två tidigare "singulariteter": jordbruksrevolutionen för omkring sju tusen år sedan och den industriella revolutionen i mitten av 1700-talet. Människans livsvilkor förändrades radikalt båda gångerna.

I dag fördubblas världsekonomin på femton år. Robin Hansons modeller förutsäger att efter nästa revolution, som bara tar ett par år från början till slut, kommer ekonomin att fördubblas varje månad. Maskiner kommer då att utföra nästan allt arbete.

Förhållandet mellan människor och maskiner tror Robin Hanson kommer att fungera precis som förhållandet mellan oss människor:

- Maskinerna måste ha olika regler för att hålla fred mellan sig själva. Om vi använder samma regler för vår samverkan med dem så blir det inga problem.

Men naturligtvis krävs en stor omställning. Människorna måste anpassa sig till maskinerna, precis som fattiga människor idag måste anpassa sig till rika.

Professorn i neurovetenskap vid Wisconsins universitet i USA, Giulio Tononi, tror att snabbaste vägen mot medvetna maskiner är att utveckla datorprogram som utnyttjar den kunskap har om hjärnan.

Men mest funderar han på vad medvetande egentligen är. Han ser medvetandet som något som det kan finnas mer eller mindre av. Och han hävdar att vi redan nu är omgivna av andra typer av medvetanden än vårt eget.

- Det är uppenbart att många djur är medvetna. Och att vissa har en medvetandegrad som inte är alltför långt från vår, säger han.

Därför borde det inte bli några problem att umgås med medvetna maskiner, vi har vanan inne.

Giulio Tononi har utvecklat en matematisk teori för att beskriva och mäta medvetande. Med en liknelse betraktar han varje individuellt medvetande som en tärning med en triljon sidor i en mental rymd. En fantastisk juvel som förändras i varje ögonblick. Varje erfarenhet motsvarar ett tärningskast med den vidunderliga tärningen.

- När du betraktar andra människor och andra djur på det här sättet inser du hur dyrbart medvetandet är. Vi borde behandla intelligenta maskiner på samma sätt - som något som genererar nya former som aldrig har existerat förut, säger han.

Trots att han inser att den nya kunskapen skulle kunna användas både till både gott och ont hävdar Giulio Tononi att forskningen måste vara fri:

- Det är minst lika viktigt att försöka utveckla medvetna maskiner som att försöka förstå vad universum består av. Vill vi inte veta hur medvetenhet uppstår och vad det är?

En som däremot oroas av tanken på superintelligenta maskiner är Douglas Hofstadter, professor både i kognitionsvetenskap och datavetenskap vid Indiana-universitetet i USA. Han är mest känd som författare till boken "Gödel Escher Bach - ett evigt gyllene band".

- Jag tycker huvudfrågan är: "Är det en bra idé?" Men det är en fråga som ingen ställer. En medveten maskin skulle snabbt bli smartare än vi och ta makten. Då kommer vi bara att vara små husdjur, säger han.

Douglas Hofstadter tror att det är mycket långt kvar till singulariteten. Samtidigt är han orolig för att han kan ha fel, eftersom den inte strider mot några kända vetenskapliga principer. Han jämför med risken för att jorden ska träffas av en stor asteroid, som utrotar mänskligheten. Det är ganska osannolikt på kort sikt, men fullt möjligt. Douglas Hofstadter tycker att vi borde ha en beredskap både för det och för intelligenta maskiner.

Så sent som i mitten av 1990-talet var de flesta, inklusive han själv, helt övertygade om att en dator aldrig skulle kunna slå en stormästare i schack. Experterna var säkra på att schackdatorernas utveckling skulle stanna av innan den nådde mästarnivå, trots att de heöa tiden blev bättre. Men i maj 1997 besegrade stordatorn "Deep blue" världsmästaren i schack, Garry Kasparov. I dag får motsvarande program plats i en hemdator. Douglas Hofstadter ser schackdatorn som en varning.

För att då och då kontrollera hur datorernas intelligens utvecklats använder han sökprogrammet Googles översättningsfunktion.

- Jag vet att detta måste vara det bästa översättningsprogram som finns. Google är oändligt rika, så om det någonstans i världen fanns ett bättre program skulle de omedelbart köpa upp det.

Hans studier visar att än så länge behöver vi inte oroa oss.

- Det fungerar förfärligt, uselt dåligt. Dagens datorer förstår inte språk alls. Det beror på att det inte bara behövs kunskap om enskilda ord, utan en djup förståelse för människor och deras kultur, säger han.

Och det saknar datorerna helt än så länge.

Gunilla Borgefors, gunilla.borgefors@dn.se